Framtidstro...
När man är barn kallas för framtiden. Man är underbar och älskad av alla, de äldre bryr sig om en och man är hela världens lilla ögonstens. Barnen håller ihop och "tillsammans är vi oslagbara". Rädda Barnen och Bris, World childhood foundation och så vidare.
Helt plötsligt fyller man arton och det är väl då det är dags att skaffa utbildning och jobb, alltså vara framtiden. Börja vara det där de sa att man var när man var liten, framtidens hopp. ...Men, var är då jobben? Utbildningen finns, högskolan, folkhögskolor och Komvux, toppen! En del har höga krav och speciella behörighetskrav, andra är helt okej. Jobben! Var är dem? - Tja, överallt egentligen. De andra har ju jobb, de vuxna och de äldre, de som en gång i tiden också varit framtidshopp. Vi som precis kommit in i det här framtidsstadiet vi får jobba för bemanningsföretag som sätter oss på serviceyrken, smutsjobb och kassajobb på ICA. Ja, vilken himla framtid det blev..
Man vill jobba som polis men står i lagret på Willy:s hemma, nästa stora direktör för Scandic kanske läser sagor för barn på avdelning Bikupan. Framtidsvisioner... eller?
Vid 25 så börjar kvinnans klocka att ticka, kan vissa känna, det är dags för barn. Mammaledigt och sömnproblem, huvudvärk och stress. Sliten släpar man sig till dagis och jobbar sen till sena kvällen. Äldre blir man och man börjar inse att man nog aldrig riktigt blev den där framtidshjälten. Någon annan kanske blev det, men inte jag eller du. Man står där som en sliten, men stolt förälder. Vadå framtidshopp? Att sitta och glo i kassan på ICA kanske inte gör något större hjältedåd för samhället.
Pensionär blir man slutligen. Äntligen skam an få leva livet ordentligt och göra alla de där sakerna man aldrig haft tid med. Ont i kroppen och tung medicin, tjohoo vilket liv! Pengarna man slitit för i hela sitt liv ska äntligen enbart gå till sig själv och det man vill göra, nu kan framtiden börja. Eller? Helt plötsligt, man själv som nyss var framtidshopp är nu framtidsstopp. Istället för att vara omtyckt av samhället är man nu dess börda som ingen vill betala för. Som att folk bara går och väntar på att man ska dö.
Ja, jag kan ju dricka kaffe iallafall... Framtidshopp.
Vad var det för mening med det här egentligen?
Helt plötsligt fyller man arton och det är väl då det är dags att skaffa utbildning och jobb, alltså vara framtiden. Börja vara det där de sa att man var när man var liten, framtidens hopp. ...Men, var är då jobben? Utbildningen finns, högskolan, folkhögskolor och Komvux, toppen! En del har höga krav och speciella behörighetskrav, andra är helt okej. Jobben! Var är dem? - Tja, överallt egentligen. De andra har ju jobb, de vuxna och de äldre, de som en gång i tiden också varit framtidshopp. Vi som precis kommit in i det här framtidsstadiet vi får jobba för bemanningsföretag som sätter oss på serviceyrken, smutsjobb och kassajobb på ICA. Ja, vilken himla framtid det blev..
Man vill jobba som polis men står i lagret på Willy:s hemma, nästa stora direktör för Scandic kanske läser sagor för barn på avdelning Bikupan. Framtidsvisioner... eller?
Vid 25 så börjar kvinnans klocka att ticka, kan vissa känna, det är dags för barn. Mammaledigt och sömnproblem, huvudvärk och stress. Sliten släpar man sig till dagis och jobbar sen till sena kvällen. Äldre blir man och man börjar inse att man nog aldrig riktigt blev den där framtidshjälten. Någon annan kanske blev det, men inte jag eller du. Man står där som en sliten, men stolt förälder. Vadå framtidshopp? Att sitta och glo i kassan på ICA kanske inte gör något större hjältedåd för samhället.
Pensionär blir man slutligen. Äntligen skam an få leva livet ordentligt och göra alla de där sakerna man aldrig haft tid med. Ont i kroppen och tung medicin, tjohoo vilket liv! Pengarna man slitit för i hela sitt liv ska äntligen enbart gå till sig själv och det man vill göra, nu kan framtiden börja. Eller? Helt plötsligt, man själv som nyss var framtidshopp är nu framtidsstopp. Istället för att vara omtyckt av samhället är man nu dess börda som ingen vill betala för. Som att folk bara går och väntar på att man ska dö.
Ja, jag kan ju dricka kaffe iallafall... Framtidshopp.
Vad var det för mening med det här egentligen?
Kommentarer
Postat av: nano
hej , sjukt fin blogg du har forsätt så
en fråga hur gjorde du din desigen ?är faktis avundsjuk XD
Trackback
