UNICEF humorgala
Som skrivet, så är jag så hemsk att nej, jag har inte haft samma känslor som de andra i min närhet när bilder och filmer lik dessa visats på tv eller i skolorna. Jag har alltid stått för en särskild åsikt, som står mig nära.
Många gånger fick jag höra gälla röster, fröknar och andra som tjatat när man slängt den där torra potatisen eller blivit mätt och inte orkat ätit upp allt på tallriken, "tänk på alla barnen i Afrika, ät upp det där!" "Tänk på barnen i Afrika, de har inga leksaker eller gosedjur när de ska sova" o.s.v. Känner någon igen sig? Hela min barndom kantades av åsikter som dessa jag nämnt. Låter jag fortfarande hemsk? Det är okej.
Jag har alltid varit av den åsikt att jag lever inte på samma villkor som barnen i Afrika. Hade jag levt där och haft det bra och inte ätit upp min mat eller bett om fler och fler leksaker, då hade det varit okej om ni tjatat på mig. Nu är det inte så. Jag bor i ett välbärgat, vackert och fredligt land. Jag hade sådan tur att jag föddes här. Min barndom är inget jag tänker kommentera, för hur den var, vare sig den varit bra, dålig eller både och, spelar ingen roll här. Jag är tacksam, så tacksam.
Fortfarande hemsk?
Tredje världen och alla dessa U-länder har varit en verklighet som alltid varit för långt borta för mig. Utom räckhåll. Jag har aldrig varit utanför Norden, förrän i år. Alltså, jag är 20 år gammal och har just varit utomlands, utanför Norden, det vill säga. När jag var liten så ville jag liksom alla andra ungar i min klass ha ett fadderbarn. De andra ungarna, många av dem, hade fadderbarn. För de hade råd med det. Jag var så avundsjuk och arg, för jag ville också. En av mina vänner sa att dennes familj hjälpt till att bygga en brunn i barnets by. Vad fan?! Jag följde den här humorgalan till förbannelse och en gång, ett år, fick jag låna hemtelefonen och ringa det där betalnumret. Hundra kronor har jag för mig att jag skänkte. Ja, en liten tår fällde jag faktiskt då. Där tänkte jag, att nu har jag minsann gjort något bra. Det var svullna barnmagar på tv-skärmen. Alla grät och ingen hade mat. Allt var skit, skit, skit. "Tänk på barnen i Afrika som inte har någon mat nu, flicka lilla. Inte ska väl du äta godis idag, tänk på barnen!"
Jamen bara håll igen det där kakhålet, va! Jag har möjligheterna, Afrika har en annan verklighet och andra möjligheter. Jag hjälper inget barn genom att äta upp Janssons j*vla frestelse, men jag kan skänka en tanke, självklart. Jag kan be för barn som inte har det som jag. Samtidigt, så insåg jag på ett näst intill extremt sätt att det också finns barn i Sverige, barn i Sverige med samma möjligheter som jag, samma verklighet, som inte alls har det lika bra. Trots pengar, materiella tillgångar, skola, sjukvård och möjlighet till jobb. De här barnen är viktiga på ett sätt, medans Afrikas barn är viktiga, på ett annat. Ingen viktigare än den andra, för det finns inget här att jämföra med. Nej, just det. Inget att jämföra med. Vår enda likhet är att vi lever i samma värld och om vi lever i samma värld, så måste det kunna gå att alla får leva på lika villkor.
Varför kan vi inte tänka på världens alla barn? Inget barn är viktigare än ett annat, och på grund av världens orättvisa villkor, så behöver alla hjälp mot olika problem. Jämför aldrig mig med 20-åriga Gina i Afrika, eller 20-åriga Joana i Bangladesh. Vi har inte fötts till samma villkor och självklart är det orättvist, men det är inte mig du ska anklaga för att jag har möjligheten att ha mat i mitt kylskåp. Sverige har gett mig möjligheten att äta mig mätt om dagarna, Bangladesh har inte gett sina barn det, och det är inte mitt fel.
Jag säger inte att man inte ska hjälpa till. Kan man hjälpa till så gör gärna det. Jag anser däremot att man alltid ska tänka till lite extra. Vet du om dina pengar kommer fram? Blir din son eller dotter lyckligare av att du anklagar dem för att Sverige har gjort livet för bra för dem? Det är inte deras fel, inte heller ditt eller mitt. Vi ska ta vara på det vi fått, vara tacksamma och sköta om det vi har. Bortskämda barn, det är dem ni ska skälla på. De människor som inte bryr sig om vare sig sitt eget land, sina medmänniskor eller barnen i världen. Det är hemskt att det är såhär, så orättvist i världen. Att vissa barn ska behöva tänka på överlevnad, medans andra fäller tårar över att inte få äta pizza på en tisdag.
Du kanske inte förstår mig alls. Du kanske borde sluta läsa, för i så fall har antingen du eller jag gjort fel i detta. Kanske har jag inte uttryckt mig tillräckligt bra.
Jag pratar inte rätt ut utan att veta något nu, nej, jag har varit där. Var där? Afrika, Mocambique. Alldeles nyss berättade de om en av UNICEF-ambassadörerna om sin resa just dit. Det blev just väldigt verkligt för mig att jag också varit där, jag kunde känna igen omgivningen, inte just platserna det var på, men jag visste att ja varit där och sett hur det är. Nej, det är inte många barn som har kvar de där svullna magar. Självklart finns det ännu, där inbördeskrigens spår ännu finns kvar. Samtidigt, så har jag sett hur fint det blivit med all hjälp från omvärlden, men läs noga nu.
Bistånden har en baksida. Alla fina jeepar som skänkts från bl.a UNICEF och liknande, är ibland för dyra att använda för folket som får dem. Bränsle och reservdelar eller om bilen går sönder, gör att man är väldigt sparsam med att använda de här bilarna. Det var inte tanken från början. Nästan hälften av landets ekonomi består enbart av biståndspengar. Textilfabriker har lagt ner på grund av alla kläder som hela tiden skänks från omvärlden. Visst är det bra att vi skickar iväg våra kläder, så att familjerna som inte kan köpa dem, har något att använda, men nu är det så mycket kläder att det inte finns någon marknad för egen klädproduktion. Alla skolor och universitet som byggts med biståndspengar, går inte att använda då den dåliga ekonomin och biståndspengarna gör det osäkert att hålla igång dem. När biståndspengarna tagit slut för just exempelvis ett skolprojekt, finns ingen ekonomi till att med tiden ge lön åt alla lärare och personal. Vi, som tror att vi gör det så bra med bistånden, gör att de flesta länderna liksom glider på pengar som gör att de inte behöver jobba för att få iordning sin egen ekonomi. Det låter hemskt, men jag har varit där.
Jag vet inte om jag uttrycker mig rätt, eller om någon förstår alls vad jag menar. Det som betydde mest för mig med hela resan var att jag fick det klart för mig att Afrikas barn, faktiskt är lyckliga de också. Det är inte riktigt bara skit, skit och skit. Det är mycket skit och hemskt och allt det där, men trots allt elände och den där dåliga näringsfattiga maten, så ler alla ungar, varenda unge. Barnen och invånare i övrigt, är vackra människor och fina i sina hjärtan, precis som många av oss i Sverige, fastän många kanske måste tänka till en gång extra.
Ja, UNICEF kan fortsätta, AIDS, Malaria, allt detta kan vi stoppa, om vi tänker till. Barnsoldater, våldtäkter, övergrepp, gråtande barn, allt det där får vi se på tv, exempelvis just nu på tv4.
Det här är hemskt och vi kan, tillsammans med de andra likställda människorna i världen, stoppa detta.
Men kom ihåg, det är inte bara skit, skit och skit. Afrikas barn ler mot mig, trots att de inte alltid har mat för dagen, eller sina föräldrar kvar. Afrikas barn ler. Jag har alltid fått höra motsatsen, nu har jag bevis på att jag alltid haft rätt.
Om världen var god
Men tänk om världen är god. Tänk om mörkret inte är ont? Jag tänkte att om vi skulle stanna bilen och jag skulle gå ut i den nu kvälls-svartklädda skogen, stanna på en plats, snurra ett varv och sedan bara stå där, kanske blunda, för att göra det värre. Nej, tanken gav mig obehagliga krypningar längsmed ryggen. Vad finns där ute i skogen, som är ont? Nej, någon våldtäktsman tror jag inte gömmer sig där, nej, inte ens där. Jag tror inte vargen hoppar på mig, liksom älgen eller björnen. Tänk om mörkret inte är ont? Ja okej, jag är mörkrädd! Nu vet ni!
När mörkret omsluter oss så förlorar vi det som gör oss mest trygga. Vi ser ingenting, vi måste kanske känna oss fram, vi vill inte snubbla, inte fastna, inte känna på något läskigt. Du kanske har testat att stoppa in handen i sådana lådor som finns på olika museer och zoon? Visst är det allt lite obehagligt innan man verkligen vågar stoppa in i handen bakom skynket i lådan och känna på den där pälsen eller vad det nu är för material.
Som liten blev jag en gång, av misstag, instängd i ett mörkrum för fotoframkallning och det var något av det värsta jag varit med om. Jag var på besök i en folkhögskola på öppet hus, och de skulle stänga och släcka för kvällen. Det mörkröda rummet (som redan var mörkt nog) blev plötsligt svart och jag fick ropa högt för att någon skulle höra mig. Känna mig fram längsmed rummet för att komma till dörren, som till min förskräckelse dessutom var låst. Vad var det jag var så rädd för? Ingen annan fanns i rummet än jag. Inga monster, vampyrer, levande döda eller what so ever. Nej, det var bara jag.
Tänk om jag kunde tro att världen var god, mer god än jag tycker idag. Den mörka skogen innehåller inget annat än min egen osäkerhet. Jag kanske snubblar, fastnar med foten under en rot och fotleden bryts. Det skulle kunna hända var som helst, men självfallet skulle det vara mer skrämmande att fastna i skogen. Samtidigt som jag vill tro att världen faktiskt är god, så vill jag inte heller vara naiv, godtrogen. Det finns sådant som är ont. Det värsta är väl vi, människorna. Vi är inte alltid goda mot varandra, mot världen. Men hur många människor brukar det finnas där det verkligen är mörkt?
Nej, det här handlar väl egentligen inte om min egen rädsla för mörker. Det handlar om allas inre, mer eller mindre, avsky mot mörkret. Om rädslan för alla möjliga ting i världen. Det finns citat som talar om ifall jorden är paradiset och vi vet bara inte om det. Den svarta skogen, den mörka gränden eller den ensamma vägen hem, känns ju knappast som en dans i paradiset. Men det är här vi lever, det är så. Om det finns ett annat paradis är, enligt mig, upp till var och en. Även fast man kanske tror på ett liv efter det du har nu, eller att man når ett paradis efter döden eller vad som helst, så får man aldrig glömma att det här är det enda livet du just nu känner till och kan påverka. För det kan du.
Framtidstro...
Helt plötsligt fyller man arton och det är väl då det är dags att skaffa utbildning och jobb, alltså vara framtiden. Börja vara det där de sa att man var när man var liten, framtidens hopp. ...Men, var är då jobben? Utbildningen finns, högskolan, folkhögskolor och Komvux, toppen! En del har höga krav och speciella behörighetskrav, andra är helt okej. Jobben! Var är dem? - Tja, överallt egentligen. De andra har ju jobb, de vuxna och de äldre, de som en gång i tiden också varit framtidshopp. Vi som precis kommit in i det här framtidsstadiet vi får jobba för bemanningsföretag som sätter oss på serviceyrken, smutsjobb och kassajobb på ICA. Ja, vilken himla framtid det blev..
Man vill jobba som polis men står i lagret på Willy:s hemma, nästa stora direktör för Scandic kanske läser sagor för barn på avdelning Bikupan. Framtidsvisioner... eller?
Vid 25 så börjar kvinnans klocka att ticka, kan vissa känna, det är dags för barn. Mammaledigt och sömnproblem, huvudvärk och stress. Sliten släpar man sig till dagis och jobbar sen till sena kvällen. Äldre blir man och man börjar inse att man nog aldrig riktigt blev den där framtidshjälten. Någon annan kanske blev det, men inte jag eller du. Man står där som en sliten, men stolt förälder. Vadå framtidshopp? Att sitta och glo i kassan på ICA kanske inte gör något större hjältedåd för samhället.
Pensionär blir man slutligen. Äntligen skam an få leva livet ordentligt och göra alla de där sakerna man aldrig haft tid med. Ont i kroppen och tung medicin, tjohoo vilket liv! Pengarna man slitit för i hela sitt liv ska äntligen enbart gå till sig själv och det man vill göra, nu kan framtiden börja. Eller? Helt plötsligt, man själv som nyss var framtidshopp är nu framtidsstopp. Istället för att vara omtyckt av samhället är man nu dess börda som ingen vill betala för. Som att folk bara går och väntar på att man ska dö.
Ja, jag kan ju dricka kaffe iallafall... Framtidshopp.
Vad var det för mening med det här egentligen?
Bekymmerslöshet
Förr i tiden fick man vara barn. Förr i tiden fick man vara ung. Idag måste man bli vuxen så fort det bara går...
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden"
Men, varför ska barnen drabbas? Varför får man inte vara ung idag? Plocka fram era skolkataloger. Din egna, gamla (om du är mellan 15-20) och jämför med ett yngre syskons katalog. Se på klädskillnaderna.
Nej, jag är inte dum. Självklart så fattar man väl att klädstilen förändras med tiden, men så som barnen ser ut idag... De skall kläs som barbie och gärna bära dyra, dyra märkeskläder redan i tidig ålder. Vad ska ett barn som bara är några månader gammalt rulta runt i Adidastofflor och Pumapyjamas? Varför ska tjejerna i trean bära kavaj? Kavaj är mode, jag vet. Jag själv älskar kavajer och bär dem mer än gärna. Jag är 18, inte 9, 10 år. De kladdar på sig smink och sätter upp håret i höga "knutar" och bollar och sprayar på två liter hårspray och så mammas dyra parfym. Ja, kanske väljer de själva att se ut som de gör. Vill de se ut så, så varför ska man stoppa dem? Det som gör mig så fundersam är, vad får dem egentligen att vilja se ut så? Självklart vill man ju pilla med mammas mascara och läppstift när man är liten, man prövar hennes garderob och hoppar runt i hennes högklackade skor. Det gjorde man hemma eller tillsammans med kompisar när jag var liten, idag ska man se ut så. Gör man inte det så är man en tönt. Nej, jag är inte gammalmodig, nej, jag är inte emot förändringar. Jag undrar bara varför föräldrar vill att sina döttrar ska klampa runt och förstöra fötter och rygg i höga klackar redan i fyran, femman? Ska inte föräldrarna göra det som är bäst för barnet?
Idag får man inte vara ung. Idag får man inte vara barn. Man ska ge sig själv tid att vila ibland, unna sig saker man tycker om att göra och ta en paus från den hetsiga vardagen. Många unga kan inte göra det idag. Alla kanske inte förstår vad jag menar nu. Jag kan förklara med ett exempel, ett exempel som är jag själv.
Om jag, under en vardag, inte pluggar eller tränar alls, bara ligger i soffan och degar till exempel, så mår jag väldigt dåligt. Jag känner att jag slösat bort en hel eftermiddag på att göra ingenting. Flera timmars skolarbete eller träning gick bort, bara för att jag inte orkade. En del vänner till mig har "pluggstopp" på helgerna. Helgerna är skolfria och man ska helst inte plugga under de få dagarna. Ja, då får man ju en paus, denna underbara paus. Jag ser alltid fram emot kommande helg. Inte bara för att jag inte måste gå upp tidigt och släpa mig till skolan, utan mest för att jag får flera timmar extra till att göra färdigt skolarbeten eller träna. Det är inte det att jag ligger efter i skolan, det gör jag absolut inte. Jag känner bara att jag måste, måste, måste ta vara på all tid jag får utöver skolan. På håltimmarna i skolan pluggar jag bort så mycket arbeten jag kan för att kunna ta det lugnt när jag kommer hem, men att ta det lugnt utan efterföljande ångest... det är sällan det händer. När jag är tillsammans med min pojkvän, (som jag för övrigt bara träffar på helgerna för tillfället, då det är några mil emellan oss) så känner jag att det är okej att sitta i hans famn och njuta av hans närhet en hel helg. Det är okej. Mitt hjärta slår inte för hårt för att jag känner det där om att jag måste, måste, måste göra något vettigt. Han lugnar min själ, i hans famn är det okej.
Problemet med helgerna är att även fast jag inte vill gå upp tidigt, jag stänger av alarm och avaktiverar min wake-up light, så vaknar jag ändå strax före åtta nästan varje helg, självmant. Om jag ligger och drar mig till nio så mår jag dåligt över det. Jag hade ju kunnat gått upp och ätit frukost, duschat och sett på tv en stund? Ska jag gå upp efter nio och göra detsamma, så har klockan hunnit gått och tickat på så att det plötsligt blivit mitt på dagen. Då plötsligt blir det stressigt, för jag måste ju hinna med allt det där man vill göra på helgen. Träffa lite vänner, plugga, umgås med familjen, städa rummet (hinner aldrig det annars...) och bara njuta av den!
När jag ska sova så tar det oftast lång, lång tid innan jag kan slappna av och somna. Jag tänker hela tiden på vad jag inte gjort under dagen, (sådant som jag kanske borde gjort) och sådant jag måste eller ska göra nästa dag eller kommande vecka.
Såhär är det hela tiden. Jag är 18 år och mår dåligt över att jag är 18. Jag tänker på framtiden och på familj, man, barn, pengar och jobb. Se på mig, jag är 18 år. När var jag ung? När fick jag vara ung senast? Tja, senast var nog när jag äntligen fick bli nykär igen. Då kände jag mig ung, men samtidigt så vuxen som tog steget att riva en mur jag byggt kring mitt hjärta.
Innan det, så var jag ung senast när jag var barn. Men då var jag ju ett barn, då var jag ju inte ung? Inte tonåring, inte ungdom. 18 har jag hört ska vara en tid som är en av de bästa tiderna i livet. Jag känner att de rinner ur händerna på mig, i November i år fyller jag nitton och 18-året är förbi. Jag har inte njutit av att vara 18. Jag har inte känt av att min kropp, min hjärna och mitt hjärta fyllt 18, inte alls. Jag har känt mig mer vuxen än någonsin, och då tänker jag mig inte precis 18.
Jag kände mig aldrig ung mellan det att jag var 13-18. Är det inte det man ska göra?
antagligen stanna där, för att inte komma tillbaka mer.
Jimmie Åkesson & Sverige
Är de rasister, eller är de inte rasister ?
Såhär ser jag på saken. Eftersom Åkesson och hans parti inte fått några vidare möjligheter att uttala sig i tv i de olika detbatterna så har folket fått ge sin egen uppfattning om partiet. Alltså, ett "jävla rasistparti som vill ha ut alla invandrarna!" eller "ett demokratiskt parti som vill minska på den jävla invandringen i Sverige". Vad vet vi om det här egentligen, vi unga? Vad tänker ni när ni hör ordet invandrare? De flesta i min ålder tänker nog afrikaner, turkar, kurder, iranier o.s.v o.s.v......! ...Men är det någon av er som tänker på de andra invandrarna? Irländarna, engelsmännen, amerikanerna, asiaterna, danskarna, norskarna, finnarna? Vart kommer era föräldrar ifrån? Din farmor kanske var krigsbarn?
Ja, just det. Har ni verkligen tänkt på det, innan ni röstade? - Nja, trodde inte det va. Dags att ångra sig?
Nej, för nu kommer väl stoltheten.
Hursomhelst. Svenska folket har ju fått skaffa sig en egen uppfattning om Sverige Demokraterna, alltså att de är rasister, eller demokrater, som vill ha ut invandrarna. Åkesson säger sig vara djupt besviken över att han inte fått uttala sig i varken tv4 eller SVT-debatterna. Varför inte det då? Jo, de bjöd bara in de partier som redan innan befann sig i riksdagen.
Det JAG känner är, att VARFÖR säger Åkesson att han är besviken? VARFÖR klagar de så över att sverige har fått fel uppfattning av hans parti? Vad annat hade han tänkt sig när flera av medlemmarna i partiet har tidigare varit med i den extremrasistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt) och andra organisationer. Ja, för det har vi fått veta. Media har berättat det för oss, medlemmarna i SD har berättat det i tv.
Så - Vad hade Jimmie Åkesson och hans parti egentligen förväntat sig?
Jag förstår att de är besvikna - men vilken annan uppfattning skall vi i Sverige få?
Sverigedemokraterna är ett såkallat mittenparti. De lutar mer mot de socialdemokratiska hållet, det i stort sett ENDA som skiljer sig är invandrarfrågan. Jag gillar inte SD, och röstade inte heller på dem. Jag vill veta mer om dem och reda ut det här trasslet. Vi ungdomar är så jävla jobbiga mot varandra, svär och skriker och gormar om vad som är rätt och fel med SD. Egentligen borde vi helt enkelt hålla käften. De flesta av oss, precis som jag, vet nästan ingenting.
GOOGLE-SEARCH
SÖKES: Nya, starka vänner.
Jag söker en människa med en stark insida, någon som vågar. En människa som kan släppa taget om kontroll, fokus och koncentration, för att vara sig själv.
Någon som inte skäms över att jubla i en stor folkmassa, någon som inte är rädd för att finnas, ta plats
Personen i fråga bör inte heller vara orolig för att andra hela tiden ska tycka att en är konstig. Någon som inte hindrar MIG från det jag vill göra - bara för att det är pinigt.
SJÄLVKLART så bör självkontroll ingå, vi ska inte släppa taget om ALLT. För då blir saker verkligen pinsamma.
Things will get pretty weird fo' sho!
En vän som bevarar hemligheter, men gärna gillar skvaller, - skvaller som inte är opassande, oförskämt eller hotfullt.
NOW HOWEVER THINGS WILL WORK OUT - IT'S NOT SUPPOSED TO BE EMBARASSING
Viktigast av allt är ändå.. . . . att personen i fråga, är SINGEL. Varför? - Då får vi tid till varandra, tid tillsammans att spana, flirta, ragga, leta efter nytt kött.
GOD , THAT'S EMBARRASING
Is it?
If this is it, then I'm done
Flickan bredvid på bussen
när hon får tjuvkika på min mobil
läsa mina underbara tonårssms
För att jag har smink, långa fransar och örhängen som glittrar
Ja, kanske är jag hennes idol nu
när jag låter henne böja sig över mig för att se ut genom fönstret
Ja, kanske.
Kanske är hon rädd för mig
hennes mamma sitter längre bak i bussen
och flickan är ensam, ensam på en stol bredvid mig.
Kanske är hon rädd för att glömma sin fina, rosa väska på bussen
att jag kanske snubblar på den när jag ska av
Kanske är hon arg på mig nu
För att jag måste väcka henne
för jag måste kliva av
Kanske drömde hon om något fint
Jag är stor och hon så liten
När jag var liten var jag rädd
Rädd för stora, tuffa tjejer
Kanske är jag hennes idol nu
Naiva lilla Sverige
I en värld där alla är så jävla naiva
Där allting skall serveras på fat
En skall göra allt
Tio slipper
Grupparbete
Jobbet
Deadlines
Ingen fattar
Ingen orkar
Lata jävlar
Ingen fattar
"Vad fan handlar ansvar om?"
Fattar ni ens vad ordet naiv betyder?
Jag säger inte att ni är idioter
Men när ingen kämpar
Och man måste leka "fröken"
Gör det, fixa det.
Har du glömt?
Säg det, ordna det.
Kom ihåg att fixa det där!
Är det ingen som manar på och pushar
Så händer ingenting heller
I en värld där alla vill ha allt serverat på fat
Nej ingen är bortskämd
Nej ingen är lat
Allting är bara
"Vad ska jag göra?"
"Påminn mig!"
"Hör av dig innan så jag inte glömmer"
En post-it note i pannan skulle inte funka
För den ser ni inte ens
Ett message på armen skulle inte hjälpa
Ni lägger inte manken till
Lappar på ditt skrivbord duger ingenting till
För ditt skrivbord är stökigt och ingenting är i ordning
En lapp på din dörr glömmer du bort
"Vad ska jag göra"
"Snälla påminn mig"
"Snälla, snälla, snälla"
SNÄLLA SNÄLLA GÖR NÅGOT SJÄLV
Sverige, Sverige, Sverige, lyssna nu.
NYÅRSLÖFTE - Say what ?
Alla ni med nyårslöfte. Skippa skiten.
Tjockisar, ni kommer inte gå ner 20 kilo till sommarsemestern! Det blir inte ens någon fucking jävla semester!
Rökare - ni kommer inte sluta röka, det kommer funka i några dagar innan ni börjar tända eld på morötter av abstinens.
A-lagare, bänken är där den är. ni kommer inte därifrån, för ni kommer inte klara av att försöka utan den där jävla ölburken. Kanske blir det så att ni vinglar iväg och byter bänk, men favoriten kommer ni alltid tillbaka till.
Ni som vill börja leva hälsosamt, gå ut och gå två timmar varje jävla dag och äta bra mat, ni kommer aldrig orka förändra så mycket, och suget efter choklad försvinner inte bara sådär. Glöm det.
Ni som bestämt er för att renovera huset, är det verkligen värt det? Det kommer bara bli så jävla illa och ni kommer aldrig orka göra klart, för att sen ta in hantverkare och byggnadsarbetare som gör det åt er för en rejäl summa, då ni blir ruinerade och ansöker om skiljsmässa.
Grannar, ni som bestämt er för att skaffa lite grannsämja i radhuset, NO FUCKING WAY ! Ni kommer ändå inte kunna sluta klaga på den där ungdomen som spelar för hög musik, kärringen som slänger fimpar på eran gemensamma gård, inte heller kommer ni kunna sluta störa er på det där paret som bråkar och slår i saker hela tiden, och den där hunden som aldrig kan sluta skälla och skiter på gården, och ni kommer inte kunna sluta sura i hemlighet för att ni inte blev bjudna på den där middagen eller bröllopet. .. Grannar i osämja är, och kommer alltid förbli, grannar i osämja.
Dags att sluta stressa? Näru, never. som en riktig dalbonde hade sagt, "Hä' gån't nå'." - Det går inte. Om du slutar stressa, hur ska du då hinna tvätta, hämta/lämna barn, plugga, festa, shoppa, handla, umgås, laga mat äta mat!
Bara.. glöm det.
Imagine, Sweden
Tänk hur många dagar jag levt
Hur många dagar jag varit vaken
Hur många nätter jag sovit
Ja, tänk hur många dagar jag varit glad
hur många dagar jag varit ledsen
Hur många timmar jag skrattat
Hur många timmar jag gråtit
Tänk alla dagar jag känt tillit
Tänk alla timmar jag känt mig sviken
Tänk hur många dagar jag varit rädd
Hur många minuter jag känt mig som bäst i världen
Tänk alla timmar jag haft ont
Tänk alla minuter jag känt viljan att få allting att ta slut
Tänk alla minuter jag känt lättnad över att det gått över
Tänk alla dagar jag varit förbannad
Alla dagar jag undrat
Alla dagar jag vetat
Ja, tänk
Hur många sekunder, minuter, timmar, nätter, dagar och år
jag suttit och tänkt
Tänkt på allt det här
Det här livet
För det är det jag har fått
Kan vi lita på vårat Sverige?
Det har snöat sen urminnes tider. Det snöade redan innan man byggde tågrälsar och tåg. Idag är det 2010, fortfarande kan man inte få tågen att gå som de ska när snön kommer i en aning större mängder. I England delades det ut matlådor och sängplatser till de resenärer som "fastnat", i Sverige ropades det ut försening efter försening på tågcentralerna, och det var knappt så man fick pengarna tillbaka för biljetterna.
Det här askmolnet har drabbat flygtrafiken så hårt att det sägs vara den värsta trafikstörningen sen Andra världskriget.
En vulkan på Island får utbrott - skickar ut ett askmoln som drabbar hela Europa. Ja, det var ju inte så mycket att göra åt, man kan ju inte lägga ett lock på vulkanen och vänta på att det slutar stormkoka. Turister och arbetare fastnar överallt i världen, familjer i thailand, äventyrare i Egypten och turister i Frankrike, alla satt de fast. Flygbolagen och SAS sa ju, att det ändå inte är så himlans katastrofalt - det finns ju datorer och internet.
Ja, men hur bra känns det att sitta i Turkiet och jobba på en lånad dator? Eller på sin egen dator, som man kopplar upp sig på internet med så man får en fet, svidande faktura när man kommer hem? Jättekul. Hur bra känns det att sitta och stressjobba när man vet att man sitter fast i ett dyrt jävla turistland där varje timme kostar en hel del pengar? Jättekul, va? Man vet att man måste betala för ännu en natt på hotellet, ännu en dyr middag för att alla ska bli mätta, hur ska man ha råd, får man något bidrag? Ja, SAS kanske har förlorat 300 miljoner spänn på den här skiten, men SAS är fortfarande ett jätteföretag, privatpersonerna då? Din arbetsgivare tänker dessutom inte skriva upp de här extradagarna som någon semester, utan kommer tvinga dig att kompensera tiden. Det är ju också jättesnällt. SAS har snackat om att ge stöd till de strandsatta resenärerna, i två dagar. Vänta, vänta, stopp. Två dagar? De här stackarna har ju suttit fast sen i torsdags? Det här är den sidan de inte vill prata om. Vissa flygbolag säger att de betalat för allting, mat och sovplats, men så är det ju inte riktigt. Resenärerna har fått betala mycket själva. Kommer de någonsin kompenseras för det här? Nej, det är inte flybolagens fel att det här hände. Det är ju mer än bra att de väljer att inte flyga - en del flygbolag har ju uttalat sig med att "Ja, det finns mycket aska däruppe, men när vi testflög hände ingenting, så vi kör igen" Men IFALL? Ja, jättebra med testflygning, men kör man samma plan flera gånger om, hur ska det bli då? Det är ju då det antagligen går fel.
Även om de inte kan betala för mat och sovrum nu då, kan de väl åtminstone ge alla en summa pengar som ursäkt? Eller nya biljetter? Det har kostat människorna mycket, mycket mer än vad det har kostat dessa jätteföretag. Exporter har ju drabbats, försäljningar av vissa produkter har saktats ner och Afrika mår inte särskilt bra av det här.
VULKANEN FICK UTBROTT ÄN SEN DÅ! Det är som det är och askmolnet har varit svårt, men hur mycket ni än älskar era företag, tänk på dessa strandsatta stackare. Av 4500 flighter så har 3500 ställts in. Ja, nog har det varit spännande allt, men jag tror vi borde lära oss att agera bättre när det sker större händelser. Är inte företagspersonalen på SJ, SAS, Apollo o.s.v. utbildade i katastrofhantering? Har de inte gått kurser? Finns det inte handledning för sånahär händelser?
- Jo, det gör nog det. Men hur längesen var det som de blev avdammade? Kanske är dags nu, börja med delen kallad "Snöskyffling."
Ungdomar i Sverige
Lär er att stava för i helvete ! Jag är ingen svenskalärare, och stavar fel precis som alla andra. Jag tänker inte säga att jag är någon stavningsproffessor eller proffessionell på något som helst sätt. Jag anser bara att vi ungdomar MÅSTE LÄRA OSS STAVA ORDENTLIGT.
Under en svenskalektion i skolan fick vi alla elever ut ett häfte som hade rubriken "Bort med talspråket". Eleverna grupperade sig och började arbeta. Väldigt enkla uppgifter, faktiskt, men några luringar. Medans jag satt där och pluggade för mig själv hör jag hur liksom resten av klassrummet fylls av små röster som tyder på att de inte fattar.
Övning: Ja köpte en tröjja ida, tänkte visa den för dej sen.
Eleverna: Det enda som är fel här är väl ändå tröjja? Eller stavas det så? HALLÅ, vad är det här?!
Jag tänkte bara.. vafan? Ja köpte en tröjja ida, kan visa den för dej sen. Okej, jag vet att många skriver dej idag, till och med i böcker. Ordet sen är också ett sådant ord som det är okej att skriva, istället för sedan. Det var flera liknande meningar på rad och alla var lika lätta som den meningen ovan, men de fattade verkligen inte. När man läser insändare i tidningar, bloggar och skoluppgifter, jag får ju nästan ont i magen! Vad har hänt? Man trodde att unga skulle bli bättre på att stava sen vi kan använda internet, skriva på datorer som rättar åt oss och så vidare, men det verkar som om det blivit tvärtom. De/Dem kan folk inte heller skilja på, vilket ioförsig inte är så konstigt. (Ja, förlåt, jag stavar ioförsig ihop.)
På Msn, ICQ, facebook och liknande kan man ju förstå att folk stavar som de gör. Det ska gå fort och man ska inte behöva lägga manken till särskilt mycket. Att man sedan "drar med sig" detta sätt att skriva på till arbetet och skolan är ju bara absurt. Vi alla börjar likna teenage dirtbag's och vi är slarviga med allt.
Hur kul är det att sitta och läsa en blogg som är byggd på 80% stavfel och 20% ren idioti? - Helt okej kul. Tänk Kissie.
Hur kul är det att sitta och läsa en blogg skriven av någon som försöker vara seriös och skriver om sitt liv, fjortis eller inte, och hela tiden stavar fel, misshandlar grammatiken och vet inte vad styckeindelning är? - Inte lika kul.
Men frågan är ju egentligen, varför stavar folk så jävla dåligt?
Jag hatar inte folk som stavar fel, och jag hatar inte de med dyslexi. Något jag kan störa mig på, är folk som blir sura när man rättar dem. Exempel, en vän ber mig läsa igenom en novell som ska lämnas in till skolan, upptäcker ett stavfel och säger till om det. "MEN OCH, VEM BRYR SIG DÅ, DET BEHÖVER VÄL DU INTE BRY DIG OM, EHH", Nej okej, helvete, förlåt då! Jag påpekar aldrig ett stavfel att retas eller vara allmänt taskig. Jag gillar inte själv stavfel, och jag blir fanimig inte grinig när någon rättar mig. Jag gör det som en vänlig gest. Visst, kanske är det lite pinigt att bli rättad då och då.
Lärare rättar ju våra skoluppgifter, annars hade vi inte kunnat lära oss av våra fel. När jag rättar någon som KONSTANT skriver ordet ändå med e, endå, och egentligen med i, igentligen, så är det ju bra om de får lära sig att någon gång i sitt liv börja stava rätt på de där krångelorden, right?
SLUTA BLI GRINIGA NÄR MAN RÄTTAR!
Det jag tänkte på iallafall, borde inte lärarna märka att elever stavar sämre och sämre? För såhär dåligt kan det då inte alltid ha varit. Man kan väl ändå tänka sig att 18-åringar ska kunna stava till ändå, om de kan köra bil? Finns det ingenting lärarna kan göra?
Wikipedia tar iallafall ställning och har lagt upp en lista på vanliga, svenska stavfel. De vädjar även läsarna att rätta!
"Det här är en lista över vanliga stavfel och andra språkfel som kan dyka upp bland svenska Wikipedias artiklar. Den som vill hjälpa till att rätta dessa kan använda sökfunktionen för att söka efter de felstavade orden och rätta. Bland språkfel ingår stavfel, särskrivningar och annat som inte följer konventionerna på Wikipedia:Språkvård.
Se även WP:Externa hjälpmedel för verktyg som kan underlätta rättning av många likartade språkfel."
Kärnkraft i Sverige
Sverige har hela TIO stycken reaktorer som gör kärnkraft. Tänk om det skulle bli härdsmälta här då? Hur skulle det gå? Det vill jag inte ens tänka på. Men nu är jag så illa tvungen.
Wikipedia skriver: "Kärnkraften i Sverige har varit omdebatterad sedan Harrisburgolyckan 1979. Året därpå hölls en folkomröstningen om kärnkraften i Sverige där vinnande linjen blev att kärnkraften skulle "avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd" och att "ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma."
Vad var Harrisburg för en olycka då? Det var en olycka som inte ens skedde i Sverige, men ändå. Det blev härdsmälta i kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg, Pennsylvania. Men eftersom detta skedde 1979, varför har inte mer hänt än att man stängt Barsebäcks kärnkraftverk? OKEJ jag fattar att det är svårt att "bara" stänga ner ett kärnkraftverk, jag menar, vart f*n ska man göra av kärnkraften? Gräva ner den i skogen? Haha, nej. Förklaringar på hur man gör kan ni ju läsa på wikipedia eller liknande. Hursomhelst. Efter folkomröstningen 1980 sades det att Sveriges ALLA kärnkraftverk skulle vara avvecklade år 2010. Hmm.. Vad är det för år nu? 1999? Nej, just det, 2010. Vad hände då? Forsmark och Oskarshamns kärnkraft skulle ta hela 25 år att ta död på. Ja, det var ju verkligen bra, toppen.
Nu sägs det ändå att det är dags att ta bort skiten, men tydligen så finns det varken politiskt eller folkligt stöd för att ta bort den. Men vadfan vet vi vanliga svenskar om el egentligen. Hur mycket bryr vi oss, egentligen? Vi vill inte att jorden går under, men vi vill i vilket fall ha el till våra mega-tvs och datorer, tvättmaskinen och lamporna och allt annat elektriskt i hemmet så vi kan leva som vanligt, i våra vanliga, dagliga rutiner. Det vi faktiskt vet någonting om är härdsmältan i Tjernobyl.
Brandmännen var först på plats vid bränderna som utbröt, men efter det jobbet kördes brandbilarna aldrig tillbaka in i deras garage, och brandmännen kom aldrig tillbaka hem. Tänk er ni kvinnor och män som har partners eller nära och kära inom brandtjänsten. Tänk. När invånarna i Tjernobyl skulle evakueras fick de inte ta med sig någonting hemifrån, allting var "smittat". Ofödda barn drabbades också, i stort sett alla barn som föddes av kvinnor som deltog i katastrofen föddes missbildade. Inte bara med nån extra tå eller ett outvecklat ansikte, de såg förjävliga ut. Men det här är ju bara skit ni alla har hört förut, men vi Svenskar är som vi är, VI TÖRS INTE TÄNKA EFTER ORDENTLIGT! Händer det här i Sverige skulle det ju gå åt helvete för fan! Men även det vet vi alla redan. Men är inte folk rädda för det här? Är vi för naiva?
Tjernobyl är stängt. Nerlagt. Ghost Town, har blivit stadens nya namn. Det har även släppts spel om det, där djuren är muterade och liknar små äckliga monster. Skulle detta kunna hända i Sverige? Nja, det tror vi inte. Men chansen finns.
Barsebäck placerades där den är placerad för att det bodde inte en jävel i närheten, det var få, få människor som bodde inom en fem kilometers radie där. Varför måste man tänka så, när man bygger ett kärnkraftverk? Jo, IFALL. Bra tänkt, eh.
Dessutom låg det nära kusten, för att vattnet skulle kunna kyla en kondensator, när vattnet sedan värmts upp så släpps det ut i havet igen. Men vänta, släpps ut? Ja, ioförsig, vart ska det annars ta vägen? Men hur miljörätt är det då?
Man har fångat Gäddor som vägt upp till 21 Kg och abborrar på 2,5 Kg?! Ja, jo, gäddor har även fångats som vägt upp till 26,5 kg, men det är honor, och finns på vissa ställen. Vid den här kusten har det inte funnits en fisk som vägt så mycket, men efter kärnkraften vid kusten så blev det som det blev. Dessa fiskar bör heller inte fångas till mat.
Tjernobyl - kärnkraftverket efter härdsmältan
"Katterna sprang till skogs med tjocka svansar och spända pälsar, hundarna sprang efter evakueringsbussarna och skällde så det sved i hjärtat. Tre dagar senare sköt man alla djuren man kunde finna, deras pälsar gav ifrån sig knäppande ljud av radioaktivitet."
Ja, det gick ju åt helvete det där.
Fina, lugna Sverige, vi måste stoppa kärnkraften. Barsebäcks första reaktor stängdes på grund av brister i nödkylningsreaktorer som täpptes igen med lösriven mineralull.. Men tydligen gick det ju så jävla bra att man fick stänga reaktorn senare.
Jag gillar Sverige och min stad - Jag vill inte behöva bli hämtad med någon buss och lämna allting jag äger. Jag vill inte fly från något som blir en Ghost Town, det vill inte ni heller. Vi är naiva, erkänn och acceptera att det är såhär, Vattenfall, ni som säger er värna om miljön, släpp kärnkraften.
Moskéer i Sverige
Jag läste i en kvinnas blogg om vad hon tyckte om Moskébyggandet i Sverige, hon själv är från Turkiet och anser att, ja, Sverige är ett mångkulturellt land och det är väl bra, men moskéerna kan man hålla i sitt eget land.
Tanken på moskéer i Sverige har aldrig knappt ens snuddat mig, men efter ett tag av tänkade så har jag börjat få åsikter om det.
Fina, vackra, lugna krigsfria Sverige. Vi släpper in människor som av olika anledningar måste fly från sitt hemland, ibland kanske de bara vill komma hit ändå. Fina, vackra, lugna krigsfria Sverige, ja, så går åsikterna om vårat land. Det är ju så, vi är ett ganska harmoniskt land, dock så har vi våra oroligheter i Malmö, stora demonstrationer i Stockholm och bilbränder här och småbomber där. Men det har alla... eller?
Sverige är ett kristet land, det vet vi. Dessutom är vi ett mångkulturellt land, men vi är fortfarande ett kristet land.
Här bor folk som tror på Gud, Allah, Buddha, profeter (o.s.v) och folk som inte tror alls, vi är alla många. Majoriteten av Sveriges befolkning är kristna, och det är ju bara så, vi är ett kristet land. (Skitsamma hur många gånger jag skrivit det nu.)
Om jag och hela min kära släkt skulle flytta till Indien, och få med oss väldigt många fler svenskar, inte skulle väl vi tränga oss på i deras religion och bygga oss en egen, svensk kyrka? Kanske vill vi ha någonstans att gå och fira Gudstjänst, bröllop, begravningar, konfirmation och dop och allt vi nu gör i kyrkan, då skulle vi kunna be om tillåtelse att bygga oss en kyrka. En kyrka. Vi Svenskar skulle ju isåfall kanske antagligen vilja bo ihop med varandra, (vi är ganska blyga och återhållsamma.) Eller så skulle vi kunna anpassa oss till Indiens land och hålla ihop ändå, för att göra det enklare för oss alla. Får vi inte bygga en kyrka, nej då är det så! Indien vill inte att vi ska få ha en fristad där vi kan göra det vi i vanliga fall gör i våra egna kyrkor. Då hade vi varit tvugna att försöka acceptera det, vi hade ju ändå bara varit en minioritet i Indien och dess tro. Skulle inte vi då kunna försköa anpassa oss till situationen? Vi kanske har med oss en svensk präst, vi kanske kan få hjälp av någon i Indien som skulle kunna viga på våra bröllop, döpa våra barn och begrava våra kära. Kanske skulle Indien hjälpa oss? De lät inte oss bygga en kyrka, men de kanske kan hjälpa oss ändå.
Det hade bara varit för oss att acceptera, vare sig vi vill eller inte. Är vi sådana att vi inte kan acceptera det, får vi väl försöka ta oss någonannanstans.
SÅHÄR ÄR DET JU! Det finns säkert präster i Sverige som vill hjälpa muslimer, och eftersom det redan finns moskéer i Sverige så har de ju antagligen en Mullah, en muslimsk präst. Klart att det smärtar att man inte skulle kunna ha samma möjligheter i ett annat land som man har i sitt eget land att utöva sin religion.. Men nu har vi ju fler än en moské i Sverige, kanske låter det dumt att man bara skulle ha en, alla kan ju inte åka dit hela tiden, muslimer bor ju inte bara på en plats i Sverige. Men bara för att de kanske får ha moskéer överallt i Sverige, så stoppar vi dem inte från att utöva sin religion. Jag vet ju inte helt och hållet hur de utövar sin religion, så mycket har jag inte pluggat på det, tyvärr. Men jag vet att Islam och Kristen tro liknar varandra, delvis.
Klart att de firar högtider precis som vi, kanske måste de ha en moské, men vi behöver inte bygga moskéer i HELA Sverige! De har bönetider, det har inte vi. Dessa böndetider måste inte utföras i en moské, det kan ske hemma,på en ren plats på en speciell bönematta.
Jag vill att alla som kommer hit och lever i Sverige ska kunna utöva sin religion på ett eller annat sätt utan att behöva vara förtryckta av någon. Moskéer i större städer tror jag på, det är väl helt okej. Men moskéer som placeras och byggs överallt i Sverige känns inte okej, inte ens för mig.
Jag är inte på något sätt arg över det här, jag hatar inte, och hyser ingen som helst ilska mot muslimer och/eller invandrare överhuvudtaget.. Jag säger bara som kvinnan från Turkiet sa, "Har man tur att få komma till Sverige, så ska man anpassa sig och be om hjälp när man inte förstår eller misstycker."
VART FINNS MOSKÉERNA I SVERIGE?
- Moskén i Stockholm
HUR MÅNGA MUSLIMER FINNS DET I SVERIGE?
Från ca. 100 000 till 250 000 stycken. (2006)
Islam är, efter kristendomen, den största religionen i världen.
TACK FÖR MIG !
Källor: www.islamguiden.com
http://sv.wikipedia.org/wiki/Islam_i_Sverige
